Eftermälen

Nationen är överväldigande stolt — laget mottogs som hjältar vid hemkomsten och insatsen beskrivs i lokal media som den största prestationen i kap-verdisk fotbollshistoria.

Ren eufori. Norges första VM på 28 år slutade i landets första kvartsfinal någonsin, och hemma beskrivs turneringen som ett nationellt äventyr snarare än ett misslyckande. Haaland kallade segern mot Brasilien 'en av de galnaste dagarna i norsk historia'.

Ren folkfest. Trots uttåget togs laget emot som hjältar av tusentals fans på flygplatsen i Asunción, med president Santiago Peña i spetsen — första VM på 16 år blev en nationell triumf.

Total eufori — VM-guldet firas som en historisk triumf och laget hyllas som en av tidernas bästa landslagsupplagor.

Argentina är djupt berörd men stolt — nationen tar emot laget som hjältar trots förlusten, med känslan att man gav allt och att det är slutet på en legendarisk era.

Bosnien-Hercegovina är som helhet nöjd och stolt — att nå sextondelsfinalen på sitt andra VM-deltagande någonsin betraktas i hemlandet som en historisk bedrift, inte ett misslyckande.

Curaçao är överväldigande stolt — att delta i VM som historiens minsta nation upplevs som en triumf i sig, och de lokala mediernas ton var genomgående festlig snarare än kritisk trots att laget åkte ut i gruppspelet.

Nationen är i stora drag stolt och nöjd — en historisk återkomst till VM efter 52 år, avancemang till sextondelsfinalen och en heroisk match mot England hyllas som ett genombrott för kongolesisk fotboll.

Stolthet med bitter eftersmak — första medaljen på 60 år och Englands bästa VM på utländsk mark, men känslan av en missad final gnager.

Trots noll poäng — glädje och stolthet. Första VM på 52 år lyfte en nation präglad av kris, och Grenadiers hyllades hemma och i diasporan för sina kämpainsatser.

Stolthet med bitter eftersmak. Kvartsfinalen ses hemma som en bekräftelse på att Marocko numera hör hemma i världstoppen, men förlusten mot Frankrike beskrivs som 'accepterad men inte helt smält' — laget fick aldrig ut sitt spel i matchen som skulle bli mognadstestet.

Stolthet och historieskrivning — hemma beskrivs det som Schweiz bästa VM någonsin, även om kvartsfinaluttåget mot Argentina lämnade bitterhet över domsluten.

Stolthet. Hemma beskrivs turneringen som historisk — Bafana Bafana tog sig för första gången vidare från ett VM-gruppspel och föll först efter förlängning. Tonen är att laget överträffade förväntningarna.

Australien är kluvet — lättad över att ha tagit sig vidare från gruppen, men djupt besviken över ett hjärtskärande straffläggningsnederlag mot Egypten i sextondelsfinalen, där känslan av en missad möjlighet dominerar.

Belgien lämnar VM med blandade känslor — stolt över att ha nått kvartsfinalen men djupt besviken över det dramatiska slutet, och medierna pendlar mellan heder och sorg.

Nationen är kluven — stolthet över en obesegrad gruppfas och ett historiskt defensivt VM, men djup besvikelse efter straffläggningsdramat mot Schweiz som stoppade drömmen om kvartsfinal.

Kluvet: stolthet över slutspelsresan men ilska över uttåget — Washington Post beskrev ett 'kokande' Egypten efter den tappade 2–0-ledningen mot Argentina och domsluten som fansen kallade riggade.

Sorg utan skam — obesegrade men utslagna. Hemma beskrevs uttåget som hjärtskärande snarare än ett misslyckande, mitt i en turnering tyngd av visumkrångel och politiska spänningar kring USA-resorna.

Stolthet trots noll poäng. Hemma värderas VM-debuten som en nationell milstolpe efter fyra decennier och elva kvalkampanjer — kronprins Hussein: 'Vi tog inga poäng, men genom Nashamas uppträdande vann vi världens respekt.'

Kanada är stolt men inte fullt nöjd — nationen firar ett historiskt genombrott (första gången i åttondelsfinal) men lämnar VM med känslan att mer var möjligt, särskilt efter en lovande första halvlek mot Marocko.

Kluven. Sorg över ännu ett gruppspelsuttåg — men också genuin stolthet: första VM på 28 år, och Tartan Army hyllades som turneringens kanske bästa fans. ESPN:s eftermäle fångade tonen: ångern dröjer sig kvar, men fansen lämnade ett bestående avtryck.

Den svenska mediepubliken är ambivalent — godkänd men inte imponerad: segern mot Tunisien hyllades, kraschen mot Nederländerna väckte skam, och uttåget mot Frankrike accepterades med förståelse men också besvikelse.

Österrike är övervägande nöjt — ett historiskt VM-comeback efter 28 år och avancemang till sextondelsfinalen för första gången sedan 1954 väger tyngre än det klara 0–3-nederlaget mot Spanien.

Nationen är djupt besviken – återkomsten till VM efter tolv år slutade i ett nesligt 0–2-utslag i sextondelsfinalen, och stämningen i algerisk media är präglad av frustration och krav på uppgörelse.

Ecuador är djupt missnöjt — nationen gick in i turneringen med löftet om "det bästa VM i historien" men lämnade redan i sextondelsfinalen, vilket ecuadorianska medier beskriver som en bitter och smärtsam besvikelse.

Kluvet — men mest surt. Att för första gången i historien ta sig vidare från ett VM-gruppspel borde ha firats, men med tanke på generationens potential beskrivs uttåget mot Norge mer som ett missat tillfälle än en bedrift. I en mätning på Abidjan.net ville en majoritet se förbundskaptenen Faé avgå.

Besvikelse som väger tyngre än fjärdeplatsen — med truppens talang sågs den tama semifinalsortin och två raka avslutande förluster som ett misslyckande, om än inte ett totalt fiasko.

Missnöje — fansen sköt skulden på det tekniska teamet och lagledningens laguttagningar, och legendaren Asamoah Gyan dömde ut insatsen som 'under medel'.

Resultatmässigt en mardröm — noll poäng och 1–12 i målskillnad — men hemma dominerade ändå stoltheten över att vara tillbaka i VM efter 40 års väntan.

Besvikelse och självrannsakan. Ett VM som inleddes starkt slutade i ännu ett tidigt slutspelsuttåg — 'best 32' — och hemma handlar debatten mer om Moriyasus framtid och förbundets ekonomi än om några hjältedåd.

Kroatien är klart missnöjt — efter VM-silver 2018 och VM-brons 2022 återvände laget för första gången utan medalj, och besvikelsen är stor i kroatisk media.

Djup besvikelse — igen. Som värdnation med perfekt gruppspel skulle förbannelsen kring 'el quinto partido' äntligen brytas, men uttåget i åttondelsfinalen mot England lämnade landet i sorg. Récord konstaterade att El Tri fastnade i 'nästan' ännu en gång.

Besvikelse med en känsla av försutten chans. NZ Herald summerade turneringen som 'ett stort missat tillfälle, av det slag som kanske inte kommer igen på länge' — laget bedömdes ha spelarmaterial för mer än en sistaplats i gruppen.

Bittersött. Stolthet över att Panama som enda centralamerikanska lag var på plats, men frustration över noll poäng och noll gjorda mål — förbundskaptenen kallade själv facit 'agridulce'.

Sorg och vemod snarare än vrede. Uttåget mot blivande världsmästaren Spanien på ett mål i tilläggstid upplevs som slutet på en era, med Ronaldos tårfyllda farväl som känslomässigt centrum.

Ilska och bitterhet. Uttåget upplevs inte som ärofullt utan som bortslarvat — laget ledde med 2–0 mot Belgien in i slutminuterna och förlorade. Kritiken riktas nästan uteslutande mot förbundskaptenens byten, och en namninsamling för hans avgång passerade 90 000 underskrifter.

Raseri och besvikelse — comebacken efter 24 års VM-frånvaro slutade i gruppspelsfiasko, och pundits och fans krävde förbundskaptenens avgång.

Tung besvikelse — hemma-VM:et skulle bli det stora genombrottet men slutade i ännu ett åttondelsfinaluttåg, beskrivet som 'uselt' och 'oinspirerat' av amerikanska medier.

Sorg men inte skandal — VM-debuten slutade med tre förluster och 2–11 i målskillnad, och tonen handlar mer om en brutal läxa än om svek.

Brasilien är djupt missnöjt — eliminationen mot Norge beskrivs som ett fiasko och en historisk skam, med 41 % av brasilianerna övertygade om att landet aldrig mer kommer att vinna ett VM.

Bottenlös besvikelse — uttåget redan i sextondelsfinalen behandlas som en blamage. KNVB:s uttalade mål var semifinal, och kritiken mot Koemans defensiva uppställning med fem försvarare var massiv både bland supportrar och i medierna.

Djup besvikelse. Sist i gruppen med en enda poäng, och 0–6-förlusten mot Kanada — med två utvisningar — beskrevs internationellt som en förnedring. Skrällkrysset mot Schweiz i premiären blev den enda ljuspunkten.

Fiaskostämpel på förbundsnivå. Ett VM utan seger, präglat av kaoset kring att Hervé Renard sparkades bara veckor före turneringen, slutade med att förbundsordföranden själv avgick.

Ursinne och nationell kris — laget buades ut på flygplatsen, presidenten krävde en utredning och förbundskaptenen avgick.

Tjeckien är djupt missnöjt — landet återvände från sin första VM-slutspel på 20 år med bara ett poäng, sist i gruppen, och media beskriver det som det sämsta resultatet på en stor turnering i landets självständiga historia.

Förödmjukelse — ett VM som beskrivs som en mardröm och total kollaps, med tränarsparkning mitt under pågående turnering.

Fiasko — efter gruppspelsuttågen 2018 och 2022 tog det nu stopp direkt i första slutspelsrundan, och Sportschau stämplade det som 'nästa VM-debacle'.

Fracaso — ordet som dominerar rapporteringen. Andra raka VM-grupputtåget, ett bittert avsked av Bielsa och en kapten som offentligt tog på sig skulden.