Argentina är djupt berörd men stolt — nationen tar emot laget som hjältar trots förlusten, med känslan att man gav allt och att det är slutet på en legendarisk era.
Argentina vann samtliga tre gruppspelsmatcher (mot Algeriet 3–0, Österrike 2–0 och Jordanien 3–1), tog sig sedan vidare via sextondelsfinal mot Kap Verde (3–2), åttondelsfinal mot Egypten (3–2) och kvartsfinal mot Schweiz (3–1). I semifinalen besegrade man England med 2–1 för att sedan falla i finalen mot Spanien med 0–1 efter förlängning, och slutade därmed tvåa i turneringen.
Målvakten Emiliano 'Dibu' Martínez framhölls som turneringens stora argentinska hjälte och höll laget vid liv i finalen under nästan två timmar. Utvisningen av Enzo Fernández i förlängningen lyftes som den avgörande vändpunkten i finalnederlaget.
Emiliano Martínez utsågs av argentinska medier till lagets bäste spelare — La Nación och Olé lyfte fram hans 'enorme actuación' i finalen som det som höll Argentina i matchen trots numerärt underläge. Lionel Messi, som troligen spelade sitt sista VM, blev den emotionella symbolen för hela turneringen.
Förbundskapten Lionel Scaloni, vars kontrakt löper till december 2026, sådde tvivel om sin framtid vid en tårarfylld presskonferens direkt efter finalen — argentinska medier rapporterar att förhandlingar om förlängning till 2030 tidigare var långt gångna men nu är ovissa. Generationsskiftet är delvis på plats med spelare som Enzo Fernández, Alexis Mac Allister och unga talanger som Nicolás Paz, men Messis troliga landslagsavslutning innebär ett symboliskt och sportsligt tomrum.
— Olé rubricerade: 'Argentina dejó todo y cayó de pie: España merecido campeón' — 'Argentina gav allt och föll med värdighet: Spanien förtjänt mästare'. Clarín skrev att 'det sista dansen slutade i tårar', medan TyC Sports konstaterade att 'Argentina kämpade till slutet'. Medios argentinos de la era digital kombinerade, enligt flera latinamerikanska källor, sorgen med ett varmt tack till 'det bästa landslaget i historien'.
Argentina är världsmästare och inleder VM som titelförsvarare med Lionel Messi på sin sjätte turnering. Messi, 38 år, har 199 A-landskamper och 117 mål – och ett mindre hamstringsproblem som hans stab håller noga koll på. Öppningsmatchen mot Algeriet den 16 juni på Arrowhead Stadium i Kansas City är det första riktiga testet.
"Det är nästan otäckt hur samlade de ser ut."
Lionel Scaloni, tränaren, beskrivs som en flexibel ledare som anpassar sin filosofi efter motstånd och spelare, snarare än att vara dogmatisk. Han byggde ”båten” efter kaoset 2018, och hans assistenter Walter Samuel, Roberto Ayala och Pablo Aimar tillför en nostalgisk och erfaren dimension.
“Den är inte sådär dogmatisk att vi ska spela på det här sättet, utan det är beroende på motstånd.”
Nicolás Otamendi, den 38-årige världsmästaren och Benficakaptenen, hyllas som en historisk artefakt i laget som alltid kliver fram i kris. Hans spelstil och ledarskap är avgörande när det är press.
“När det har varit kris, då har alltid Otamendi liksom klivit fram för sitt Argentina.”
Nico Paz, 21 år gammal från Real Madrids akademi, anses vara ett av världens mest intressanta offensiva talanger. Han är skicklig på passningar, har ett kraftfullt vänsterskott och kan spela både som tia och falsk nia.
Lionel Messi är självklart den stora stjärnan, vars närvaro och legendariska status är central för laget. Hans form och hamstringsskada är en återkommande diskussion.
Argentinas toppserie spelas i två turneringsformat per år: Torneo Apertura och Torneo Clausura, vardera med 14 omgångar och playoff. 28 lag turas om i en av de bredaste ligor i Sydamerika. Rivalmötena – Boca Juniors mot River Plate (Superclásico) och Racing mot Independiente – är nationella händelser. Spelet präglas av intensitet och hög teknisk nivå. Ligans bästa talanger söker sig snabbt till Europa, men ligakulturen är stark med fulla arenor och passionerade klackar.